Lucian i Lådan

Fra Ikkepedia
Gå til: navigasjon, søk

Lucian i Lådan er et jule-epos skrevet av Hans Olof Fandenius. Nedenstående er en versjon som ble funnet i en spritkjeller rundt juletider 1901 , angivelig av Fandenius' nevø, Carl Joakim von Skitstövel.


Julfriden sänks över huset
I öster en stjärna går upp
En skitig kalsong ligger bortglömd
Från trädgården galer en tupp


Här bredvid sitter farsan och brorsan
Vi skålar i julglögg och sprit
Med ett skriker brorsan: Nujävlar,
Va Fan är det här för slags skit?


Vi skrider til fönstret och myser
Mot en låda som står utanför
För helvete, nånting lyser
är'e grannen som kommer och stör?


Men nu öppnas luckan i lådan
Ett fasansfullt ljus stiger upp
Något svart flyger fram gjenom luften
Va Fan, det är våran tupp


Med ett landar tuppen i lådan
Hörru du, vafför gör han så där?
- Vete Fan, säger farsan och brorsan
Fråga hällre vad lådan gör här


Med ett något händer där ute
Som aldrig jag glömma vil
Ur lådan det kliver en djävul
Jag fattar ej hur det går till


Där ute blant tomtar och spöken
En fruktansvärd skapning vi ser
Vårt blod fryser fast i vår åra,
Det är Satan, som här stigit ner!


"Rädda kvinnor och barn" skriker morsan
Sänn rusar hun rakt inn på köket
Då hör vi med ett i från hagen
En rysande sång ifrån spöket


"Den döda grevinnan har kommit!"
Säger farsan med näsa så röd
"Jag såg henne sist under kriget
Hon är här för att varsla om död!"


Där står hon, med svarta gevanter
Det ryker från klänning och hår
I händerna holder hon tuppen
Han är svartsvidd och illa han mår


"Men, för fan, det är Lucia för Satan!"
Ropar brorsan med oklar röst
Vi tittar med nyfikna ögon
Ja för helvete, hon har ju bröst!


Där står hon och sjunger i trädgårn
Mens det brinner i buskar och kratt
Det doftar bensin, mumlar brorsan
"Säg mig, har hon bensinkannan tatt?"


När sången till slutet har kommit
I tystnad vi alla går ut
Min bror bär en hink full med vatten
Han kastar på spöket - Vet Hut!


När elden har lagt sig så småningom
Vi tittar med skjälvande röst
D'är ju moster för Fan, säger farsan
Det var ju för Fan mig en tröst!


Så blev det dock jul i stugan
med Lucia och tomtar och sprit
Til middagen äter vi tuppen
På innsidan är han nog vit!